Idag har allt gått lite lättare. Inte sagt att jag därmed är över min sorg, men jag har kunnat funka ganska bra och inte brustit ut i gråt flera gånger om dagen. Jag har kunnat le lite för mig själv när jag tänkt på lillemans bravader och jag känner att det finns hopp om att jag en dag verkligen kommer att kunna se på Tobys bilder och videos och minnas de fina stunderna vi haft, och inte bara gråta för att jag saknar honom så mycket.
No comments:
Post a Comment