Plus 30

Skjutsade Ashlee till ett partaj i Lincoln Heights, lovade att jag kunde hämta -men senast midnatt, jag måste få min skönhetssömn!- om inte hans polare David kunde skjutsa hem honom, men det kunde han och det känns skönt för då kan jag hoppa i sängs nu!
Vi hade det suopervarmt idag, kring 30 grader, det var verkligen varmt och skönt. Jag passar på att njuta eftersom jag inte kommer att se lika mycket sol i Malmberget.
Packade idag med, skulle vilja få allt klart till helgen så man slipper stressa sista veckan och hinner träffa vänner, men det vete tusan om det kommer att gå. Har bokat in en lunch med MS denna helg ialla fall, ska äta på Chin Chin som ligger på Sunset. Ska träffa Ali och Malin nästa vecka för Veggie Grill men har inte planerat dag. Stackars Ali gjorde illa sin näsa för en vecka sen då hon fick en stalldörr i nyllet, hon skulle se en plastikkirurg i måndags. Har inte pratat med henne så jag vet inte hur allt gått.
Två veckor sen Toby gick bort. Ja, det känns lättare. Ja, jag saknar honom fortfarande, men jag brister åtminstone inte ut i gråt flera gånger om dagen utan kan titta på bilder och videos och minnas min lilla vän. Jag antar att jag så smått börjar acceptera att han gått bort, även om det gör lite ont att skriva det. Det var annorlunda med Goundie och Sophie eftersom att vi beställde tid med veterinären för dem (veterinären kom hit så de fick gå vidare där de kände sig trygga). Men allt gick så snabbt med Toby och vi hann inte vänja oss vid tanken att han snart skulle vara borta. Jag tror det är det som gjorde mest ont, man hann inte vänja sig vid tanken på ett liv utan honom, speciellt inte då han var så full av liv och vi inte såg att nåt var fel förrän tre dagar innan han dog.Jag är så tacksam för att Ashlee gjorde livräddning på honom några gånger så att vi fick ha honom nån dag extra. Usch, det var så otäckt när Toby segnade ner första gången när vi var på promenad och vi inte alls förstod vad som hände. Ashlee som sa:"I think he's dying!" och jag som fick panik och inte visste vad jag skulle göra. Jag är så tacksam över att Ashlee var med då, för jag blir verkligen så panikslagen i såna situationer så jag hade förmodligen inte vetat vad jag skulle göra. Men tack vare min man gjorde jag även CPR på Toby nån dag senare då det hände igen då jag var ensam med honom. Lilla Toby, vi saknar dig! Men vi är så glada att du förgyllde vårt liv, för det gjorde du verkligen!
Jag hittade en annan chihuahua som jag hade velat rädda om vi hade stannat här i Los Angeles. Det var en liten gammal flicka som såg så bedrövlig ut på bilden att jag genast hade hämtat henne om vi stannar kvar. Men tack och lov är hon räddad, en dam här i Los Angeles hämtade upp henne från sheltret. Så det var ju goda nyheter!!
Nu ska jag borsta gaddarna och kolla lite, lite på Prison Break. Sen är det dags för sängen..Så natti, natti!