Vad ska jag göra med mitt liv? Borde man inte ha det "all figured out by now"? Jag hade ju det, men sen blev det andra planer. Saknar L.A. som fan som sagt, kan inte påpeka det ofta nog, det är skönt att ha mamma och pappa nära men Gällivare är ingen höjdare. Ibland vaknar man bara och väntar på att man ska få lägga sig igen - är det ett bra liv? Samtidigt känner jag mig bortskämd som klagar, men för i helvete...Man ska väl ha mer ut av livet än bara jobba på en sminkaffär och sen komma hem.
Men var ska vi ta vägen då? Jag orkar inte flytta omkring i andra hand i Stockholm även om det säkert skulle vara mycket bättre där, trots att jag inte är ett fan av huvudstaden. I Los Angeles finns ingen ur min familj och barnomsorgen är DYR, vi snackar flera tusen i månaden. Så vad gör man...?
Emellanåt är allt OK, sen svackar det, det är stor skillnad på att bo i en miljonstad med makalöst väder och flytta tillbaka till sin hemort ovanför polcirkeln.
Tankarna finns att flytta tillbaka till L.A., men först om några år när pigan är större. Men vi får se. Jag kanske kommer på andra tankar. Jag har alltid gått min egen väg och det tänker jag fortsätta med.
Jobbade igår, gick sen en repa på marknaden och köpte en mössa till pigan och lite godis, samt varma chips som jag inte ätit på...gulp, 25 år. Gott var det. Ska dit en sväng idag igen, mest för att jag vill ta tillfället i akt och göra nåt när det finns nåt att göra.
Ledig idag, skönt. Ännu har inte rösten repat sig dock...
No comments:
Post a Comment