Ett år senare...

Så är den här, the dreadful day, ett år sedan Toby gick bort. Det går inte en dag utan att jag saknar honom och tittar på hans kort. Tänk att en liten skruttis kan ge en så mycket kärlek, att man kan sakna dem så mycket. Har bävat lite för denna dagen och jag tror det är därför som jag inte mått helt bra denna vecka.

Men jag minns med glädje hans temperament, hans lilla gläfs, hans uppmanande skall till Snuggles när Snuggles inte ville leka, hur han tittade på honom med beundran i blick, hur glad han var att gå på promenad... Ett år och tio månader fick jag med dig, Toby Monster, tack för dem! Lilla Toby, du fattas mig!

Jobbar idag, börjar halv tio och slutar efter 3. Det är marknad i helg, jag köpte lite choklad innan jag gick hem igår och ska köpa lite mer antingen idag eller imorgon - marknadschokladen är ju så himla god! Gjorde tre sminkningar igår, nu är det bara ett par dagar kvar av specialaren och sen blir det inte så mycket sminkande, vi får bara in sminkningar då och då.
Förkylningen börjar ge med sig och nu har jag äntligen lite mer röst, men det har varit segt. De flesta går omkring och hostar och snörvlar, det är verkligen flunsa/förkylningstider.

Pigan fick åka pulka igår som hon stordiggade, tyst satt hon där och betraktade allt, min lilla älskling.