For ca en månad sen tog jag hem en hemlos katt som jag gav till Martha. Katten hann inte mer an flytta in så flyttade han ut. Eftersom han var van vid att komma och gå som han ville, var han ville, nar han ville, så lampade sig inte den har situtationen for honom.(Sen så bor det ju massa hundar i det har huset med.) Jag var såklart lite orolig over att coyotisarna skulle ha nallat honom eftersom man kan se dem langs gatan har emellanåt, och de har atit upp ett antal katter i området, eller att han blivit påkord. Men samtidigt så kande jag inom mig att han var ok. Jag sa hoppfullt att "han kommer att dyka upp". For ett par veckor sen såg jag en katt som liknade honom på en gata nedanfor oss, men denne katt hade halsband. Jag undrade i mitt stilla sinne om det kunde vara "min" katt. Idag såg jag honom igen, nar jag kom korandes på vag hem. Jag stannade bilen och fick fatt på honom och slog telefonnumret som fanns på halsbandet. Mycket riktigt - det var samma katt! Han hade borjat komma till de har manniskornas hus och till slut hade han helt sonika flyttat in! Så...slutet gott, allting gott!
Klippte mig idag och ska fixa fargen nasta lordag. Vet inte vad det blir.
Nu ska jag gora veggie lasagna.
2 comments:
Härligt att han hittade ett hem till slut, och att du fick veta att han var okej.
ha det gott
Miss S
det är ganska vanligt att katter flyttar in hos nytt folk. en utekatt som blir matad hos okänt folk kan helt sonika känna att han hittat ett bättre hem och då flyttar den dit istället..
känner några som råkat skaffa katt på det här sättet...
Post a Comment