Gomöra

Har beställt lite smink från ELF Cosmetics. Har läst om sminket men inte provat det, och det är ju så billigt så man kan inte låta li. Beställde lite allt möjligt för drygt 200 kr! 200 kr!! Otroligt, jag fick borstar, läppstift, kajal, bronzer, rengöring till borstar....Tydligen ska det vara ett helt OK smink, så vi får se!
Har fortfarande inte så mycket röst, det börjar bli irriterande. För tio år sen, eller elva förresten, var jag hes i sex veckor precis då vi repade en pjäs, så det är ju inte som att det inte hänt förut.
Skulle fått åka på en tre-dagarskurs nästa vecka i Stockholm, men det gick inte med barnpassning. Dvs Ashlee hade ju behövt vara ledig då så han kunde vara med pigan, och det var han ju inte. Så det får bli en annan gång.

Hej och hå

Åkte med mamma och pigan till marknaden, handlade en mössa till mig själv och godis. Sen hörde jag hur mamma sa till pigan: "Mormor och pigan var till marknaden." Då säger jag: "Jamen jag då, jag var ju också med, räknas inte jag?". Då svarar min kära mor: "Ja, nja." Så ser det ut nuförtiden.
När vi kom tillbaka efter USA och de mötte oss vid flygplatsen, knuffade de undan mig för att komma fram till pigan, tårögda kramade de om henne och sa hur mycket de hade saknat henne. Efter tio minuter harklade jag mig och sade "Hej, jag är också här" och då tittade de förvånat på mig och sa "Jaha, hej" och fortsatte gulla med A.
Jorå.
Jag vacklar mellan en känsla att det är ok att vara här och att livet är annorlunda nu, och en känsla att jag måste iväg, jag står inte ut. Jag vet verkligen inte vad jag skall göra. Men å andra sidan så har jag lagt mitt liv i ödets händer; får jag en lägenhet här så blir jag kvar ett tag, får jag ingen förtur så måste jag flytta, kan inte bo med mina föräldrar längre. Missförstå mig rätt, jag älskar dem och uppskattar all hjälp, men jag har bott här länge nog och vill ha mitt eget liv.
Jobbar 12-17 idag, ska förhoppningsvis hinna ut med pigan i pulka innan, men det snöar nu och jag vill att det blir lite uppehåll innan jag tar ut henne, ialla fall nu när hon precis varit lite förkyld.
Min kusin, min älskade kusin som är som en syster, kommer upp till Kiruna till påsken så vi bestämde att ses, spenderar en natt där uppe så vi hinner prata och umgås. Roligt!

Marknad, tankar, längtan bort, längtan hem

Vad ska jag göra med mitt liv? Borde man inte ha det "all figured out by now"? Jag hade ju det, men sen blev det andra planer. Saknar L.A. som fan som sagt, kan inte påpeka det ofta nog, det är skönt att ha mamma och pappa nära men Gällivare är ingen höjdare. Ibland vaknar man bara och väntar på att man ska få lägga sig igen - är det ett bra liv? Samtidigt känner jag mig bortskämd som klagar, men för i helvete...Man ska väl ha mer ut av livet än bara jobba på en sminkaffär och sen komma hem.
Men var ska vi ta vägen då? Jag orkar inte flytta omkring i andra hand i Stockholm även om det säkert skulle vara mycket bättre där, trots att jag inte är ett fan av huvudstaden. I Los Angeles finns ingen ur min familj och barnomsorgen är DYR, vi snackar flera tusen i månaden. Så vad gör man...?
Emellanåt är allt OK, sen svackar det, det är stor skillnad på att bo i en miljonstad med makalöst väder och flytta tillbaka till sin hemort ovanför polcirkeln.
Tankarna finns att flytta tillbaka till L.A., men först om några år när pigan är större. Men vi får se. Jag kanske kommer på andra tankar. Jag har alltid gått min egen väg och det tänker jag fortsätta med.
Jobbade igår, gick sen en repa på marknaden och köpte en mössa till pigan och lite godis, samt varma chips som jag inte ätit på...gulp, 25 år. Gott var det. Ska dit en sväng idag igen, mest för att jag vill ta tillfället i akt och göra nåt när det finns nåt att göra.
Ledig idag, skönt. Ännu har inte rösten repat sig dock...

Ett år senare...

Så är den här, the dreadful day, ett år sedan Toby gick bort. Det går inte en dag utan att jag saknar honom och tittar på hans kort. Tänk att en liten skruttis kan ge en så mycket kärlek, att man kan sakna dem så mycket. Har bävat lite för denna dagen och jag tror det är därför som jag inte mått helt bra denna vecka.

Men jag minns med glädje hans temperament, hans lilla gläfs, hans uppmanande skall till Snuggles när Snuggles inte ville leka, hur han tittade på honom med beundran i blick, hur glad han var att gå på promenad... Ett år och tio månader fick jag med dig, Toby Monster, tack för dem! Lilla Toby, du fattas mig!

Jobbar idag, börjar halv tio och slutar efter 3. Det är marknad i helg, jag köpte lite choklad innan jag gick hem igår och ska köpa lite mer antingen idag eller imorgon - marknadschokladen är ju så himla god! Gjorde tre sminkningar igår, nu är det bara ett par dagar kvar av specialaren och sen blir det inte så mycket sminkande, vi får bara in sminkningar då och då.
Förkylningen börjar ge med sig och nu har jag äntligen lite mer röst, men det har varit segt. De flesta går omkring och hostar och snörvlar, det är verkligen flunsa/förkylningstider.

Pigan fick åka pulka igår som hon stordiggade, tyst satt hon där och betraktade allt, min lilla älskling.

Hello gorgeous

Jag är fortfarande lite förkyld och väldigt hes men det börjar bli bättre. Pigan är också mycket bättre, inte lika snorig och inte så hostig - skönt.
Jobbar 12-16 idag, har en sminkning inbokad kl 12 men annars lär det bli ganska lugnt med bara varu-upplockning.
Jag funderar hit och dit hur jag skall göra med min framtid, var vi ska bo...Det finns för-och nackdelar med allt. Naturligtvis vill jag helst av allt tillbaka till L.A. men det känns inte som det bästa alternativet just nu, tyvärr. I Malmberget finns mina föräldrar och mycket hjälp. I Stockholm finns det mer att göra men då är det det där med boende...Leta andrahandsboende känns inte så där jättekul eller lockande. Många dagar ångrar jag verkligen att vi flyttade, samtidigt som det varit det bästa för oss på många sätt och vis. Sjukvården, barnomsorg etc. Sen saknar jag ju vädret och alla mina vänner i L.A., när vi var där var det ju som att komma hem och det kändes jättekonstigt att vi skulle åka därifrån. Det var underbart att träffa alla och få gå på promenad med Irving och Stella igen (ja, jag kräver inte mycket för att vara lycklig!).

Men som sagt, jag har en hel del funderande att göra...Inte helt lätt.

Well, well...Not that well

Pissdag. Inget som hänt, jag är nere bara. Hur gör man för att må bättre?

Semester

Har varit sjuk länge nu, hade feber i hela sex dagar och är hes, låter som en tonårskille som sugt i sig ballong. Men nu börjar det vända äntligen. Vi har makeup dagar på jobbet, vilket innebär att folk kan köpa en sminkning och få valfria produkter för samma belopp som sminkningen, det är naturligtvis jättekul att få sminka lite mer men det är jobbigt när man ska prata med kunderna. Jag vill ju berätta vad jag gör så att de lär sig något, samtidigt som det gör ont att behöva använda rösten. Nu är det ialla fall söndag och jag är ledig, rösten får vila. Det är super duper väder ute och har varit sen vi kommit hem, men både jag och pigan har ju varit sjuka så vi har inte alls varit ute och njutit av vädret.
Vår resa var toppen! Pigan var så duktig och verkligen en liten trooper! På vägen till L.A. reste vi med fyra bebisar varav den bredvid oss var en liten italiensk pojke som var två veckor yngre än henne. På tillbaka resan var det några bebbor med, och en av dem hostade så jag vet inte om det var hon som smittade oss eller om det var Ashlee som vi träffade i Stockholm, för han blev sjuk nämligen, han med.

Hur som helst hade vi en underbart härlig resa med många goda minnen! Träffade goda vänner, shoppade, åt på goda restauranger, massor av goda Starbucks, soligt och fint väder, hikes...Helt enkelt en otrolig lyckad semester! Sen spenderade vi några dar i Stockhom innan det var av norrut.

Om en vecka...

...är det ett år sedan Toby gick bort. Var tar tiden vägen?

Lilla, älskade Toby, som jag saknar dig! Min lilla Toby Monster, min Toby Macaroni, som jag saknar dig!

Best Speech You Will Ever Hear

Jag tycker att man har ett ansvar som människa...Om man dessutom äter kött och ost och dricker mjölk så ska man veta var maten kommer ifrån. Säg inte att du inte vill se.
Som Gary Yourofsky säger: om det inte är gott nog för dina ögon, hur kommer det sig att det är gott nog för din mage?
The best speech you will ever hear

Coldness, my goodness

Det har varit pissigt kallt i flera dagar nu, - 36 när jag kom till jobbet igår. Hann bli kall genom att bara gå från garaget och in till jobbet. Huga. Sen är det så himla trist när det är kallt, för man kan inte göra ett piss. Jag som precis kommit igång med skidåkningen och promenader får snällt se till att stanna inne och äta. För det är vad jag gör när jag är uttråkad. Godis, chips och kakor. Usch, känner mig riktigt jäst och äcklig, men kan inte sluta äta onyttigt.

Något som irriterat mig på senare tid är när folk har åsikter om ens liv. Eller, det är fel, det får man ha och det har jag själv också -åsikter om andra alltså. Men många gånger så är det bäst att hålla inne med dem, det gör jag ofta själv.

När jag flyttade tillbaka till Sverige fick jag höra kommentarer om att "Varför det?" "Varför Gällivare?" "Varför Sverige?" etc. Fine - ha dina åsikter, men det är mitt liv som sagt och jag tar mina egna beslut. Nu när jag längtar bort härifrån och säger att jag är uttråkad så får jag höra "Vad var det jag sa?" och "Ska du flytta tillbaka?" och det ena och det andra. Nu ska jag vara rättvis och påpeka att de flesta av mina vänner inte säger något av detta, de allra flesta ÄR mina vänner och gör det goda vänner gör; dvs stöttar en när det är bra och när det är dåligt. 

Men de som kanske inte känner en så väl eller ens alls, kommer med störande kommentarer om vad som är bäst för mig. Nej, det vet du inte! Jag vet själv vad som är bäst för mig och pigan, och naturligtvis kommer alltid hon att komma i första hand; naturligvis kommer jag ALDRIG att ta beslut som påverkar henne negativt. Hon är mitt liv, min kärlek, det bästa som hänt mig. (Att jag ens bryr mig om att skriva en sån självklarhet...Men jag känner att jag behöver skriva det utifall att det inte är någon som förstår det...).

Men jag tänker inte heller hyckla med om jag mår dåligt, saknar L.A. eller om jag mår skitbra och svävar på moln. Jag tänker inte låtsas om att allt är jättebra när det inte är det, jag är jag och jag har känslor som jag inte tänker förtränga för någon annans skull. 

Jag tror att många människor, utan att här peka ut någon, detta är en ren generalisation (finns det ordet på svenska?), tycker om när det går dåligt för en annan människa och gottar sig lite åt när allt inte går som det ska. Många människor mår kanske inte så bra själva och det blir en tröst att peka finger åt någon annan. Jag vet inte. 

Och nu tar jag inte mitt eget liv som exempel eftersom jag faktiskt mår jättebra men är uttråkad (det är dessutom uppenbarligen provokativt att säga att man är uttråkad, allt ska tydligen vara tiptop har jag insett även om man helst inte ska vara för lycklig heller!). Vad jag vill säga med det här är: Visst får man ha sina åsikter om andra men man ska också ha klart för sig att en människa gör sina egna val baserat på sitt eget liv och inte någon annans. Tyck vad du vill, men förstå att jag inte lever mitt liv baserat på vad du tycker. Jag har starka åsikter när det kommer till vissa ämnen, andra gånger inga alls. Men jag stöttar ALLTID mina vänner oavsett vad jag personligen tycker i ärendet.

Det är mitt liv! Mina val, mina skratt, mina tårar, mina beslut.