Coldness, my goodness

Det har varit pissigt kallt i flera dagar nu, - 36 när jag kom till jobbet igår. Hann bli kall genom att bara gå från garaget och in till jobbet. Huga. Sen är det så himla trist när det är kallt, för man kan inte göra ett piss. Jag som precis kommit igång med skidåkningen och promenader får snällt se till att stanna inne och äta. För det är vad jag gör när jag är uttråkad. Godis, chips och kakor. Usch, känner mig riktigt jäst och äcklig, men kan inte sluta äta onyttigt.

Något som irriterat mig på senare tid är när folk har åsikter om ens liv. Eller, det är fel, det får man ha och det har jag själv också -åsikter om andra alltså. Men många gånger så är det bäst att hålla inne med dem, det gör jag ofta själv.

När jag flyttade tillbaka till Sverige fick jag höra kommentarer om att "Varför det?" "Varför Gällivare?" "Varför Sverige?" etc. Fine - ha dina åsikter, men det är mitt liv som sagt och jag tar mina egna beslut. Nu när jag längtar bort härifrån och säger att jag är uttråkad så får jag höra "Vad var det jag sa?" och "Ska du flytta tillbaka?" och det ena och det andra. Nu ska jag vara rättvis och påpeka att de flesta av mina vänner inte säger något av detta, de allra flesta ÄR mina vänner och gör det goda vänner gör; dvs stöttar en när det är bra och när det är dåligt. 

Men de som kanske inte känner en så väl eller ens alls, kommer med störande kommentarer om vad som är bäst för mig. Nej, det vet du inte! Jag vet själv vad som är bäst för mig och pigan, och naturligtvis kommer alltid hon att komma i första hand; naturligvis kommer jag ALDRIG att ta beslut som påverkar henne negativt. Hon är mitt liv, min kärlek, det bästa som hänt mig. (Att jag ens bryr mig om att skriva en sån självklarhet...Men jag känner att jag behöver skriva det utifall att det inte är någon som förstår det...).

Men jag tänker inte heller hyckla med om jag mår dåligt, saknar L.A. eller om jag mår skitbra och svävar på moln. Jag tänker inte låtsas om att allt är jättebra när det inte är det, jag är jag och jag har känslor som jag inte tänker förtränga för någon annans skull. 

Jag tror att många människor, utan att här peka ut någon, detta är en ren generalisation (finns det ordet på svenska?), tycker om när det går dåligt för en annan människa och gottar sig lite åt när allt inte går som det ska. Många människor mår kanske inte så bra själva och det blir en tröst att peka finger åt någon annan. Jag vet inte. 

Och nu tar jag inte mitt eget liv som exempel eftersom jag faktiskt mår jättebra men är uttråkad (det är dessutom uppenbarligen provokativt att säga att man är uttråkad, allt ska tydligen vara tiptop har jag insett även om man helst inte ska vara för lycklig heller!). Vad jag vill säga med det här är: Visst får man ha sina åsikter om andra men man ska också ha klart för sig att en människa gör sina egna val baserat på sitt eget liv och inte någon annans. Tyck vad du vill, men förstå att jag inte lever mitt liv baserat på vad du tycker. Jag har starka åsikter när det kommer till vissa ämnen, andra gånger inga alls. Men jag stöttar ALLTID mina vänner oavsett vad jag personligen tycker i ärendet.

Det är mitt liv! Mina val, mina skratt, mina tårar, mina beslut.