Förkylda tider

Fortfarande inte dessmer snö, trist. Jag som planerat att börja åka skidor, längd alltså. Jag har ingen kondition alls och klarar knappt att göra armhävningar. men det ska det bli ändring på! Jag har börjat göra lite övningar hemma, egentligen pga min rygg som jag haft ont i i flera månader. Inte undra på, jag har ju inga muskler kvar. 

Jag har blivit förkyld så jag tror att jag stannar hemma från jobbet idag, har lite ont i halsen så det känns inte så fräscht att jobba med smink. Jag var dessutom uppe i natt vid halv två till halv fem med feber, pigan kunde dock sova.

Min kusin, som bodde i Grekland i ungefär tio år innan hon flyttade tillbaka till Kiruna, beskrev det här med att flytta hem som ett skeende i tre faser. Först: lyckan att vara hemma i Sverige igen. Sedan: total hemlängtan, till det andra hemlandet. Och till sist: en känsla av att det är ganska ok där man bor nu, någon sorts överenskommelse med sig själv. Jag tror det är där jag är nu. Visst saknar jag L.A. men vet ju att jag gjorde rätt val. Dessutom vore det väl konstigt om man INTE saknade det liv man hade förut. Ens vänner, fritidsaktiviteter, allt det man gör när man lever. Jag antar att de som inte tror att man går igenom någon slags fas och saknar det man haft, är de som inte har nåt speciellt liv att tala om, ni vet - de som klagar på allt och alla och är bittra på sitt white trash liv i förorten. Visst är det oattraktivt med negativa människor? De som aldrig kan vara glad för någon annan, ge en komplimang eller se saker från ett positivt perspektiv. Tack och lov har jag massor av positiva och glada människor i min närhet.
Skall nu dricka lite te. So long so länge!