Dundret på morgonen

På väg till jobbet

Till minne av Dennis

Jag delar länken utifall att någon skulle vilja bidra till Dennis fond. http://www.barncancerfonden.se/Gavor-Bidrag/Egen-insamling/Insamlingar/Till-minne-av-Dennis/

Jag är ned i en mammagrupp på FB, alla barn är födda kring sommaren 2011. Läste att en liten pojke ramlat och slagit i huvudet, han hade fått hjärnskakning och legat kvar för observation. Dagen efter hade de upptäckt en stor, elak hjärntumör på magnetröntgen och dagen efter det somnade han in.
Jag känner ingen av dessa personer i verkligheten, men vi går in då och då och delar erfarenheter, bilder etc, och våra barn är lika gamla. Jag brast i gråt när jag läste om det och har gråtit hela dagen. Så fruktansvärt, så orättvist, så hemskt. Jag finner inga ord, kan inte föreställa mig sorgen och saknaden och jag kramar om min lilla piga och är så tacksam för henne.
Men ena sekunden är livet perfekt och nästa slås livet itu.
Jag känner så för den stackars familjen och skickar kärlek till dem och deras lille Dennis som bara blev drygt året.
Krama om era nära och kära, känn tacksamhet för det ni har och kom ihåg att livet är skört, så lev väl.

Ledig onsdag, full av tankar

Försöker tänka positivt och har varit ganska positiv senaste tiden. men nåt jag absolut inte fattar är hur det finns så mycket ondsha i världen. Bl a är jag med i en Fb-grupp som vill öppna upp ett fall med en liten bebis som blev misshandlad till döds av en släkting och denna person fick bara sitta av 77 dagar i fängelse. Dessutom hade lilla Alissa blivit misshandlad i tre månader innan hon slutligen dog, bruten arm som släktingen drog i när hon blev arg på henne, blåmärken, avslitet hår. (Baby Alissa cries for justice heter gruppen). Jag blir så illa till mods när jag läser om dessa stackars barn som blir misshandlade och dödade. Försvarslösa små barn... Jag kan inte nog beskriva min avsky, ilska och sorg över alla dessa barn som inte fick leva, inte bli älskade, som bara fick uppleva ondska i sina korta liv. Vad kan man göra? Hur kan det hända? Man känner sig så maktlös och arg, klumpen i hjärtat blir bara större och större. Varför får sånt hända?

Snö på berget

Så här ser Dundret ut och imorgon lovas det mer snö.
P.S. Jag gick till jobbet imorse!

God morgon!

Promenad till jobbet!

God natt!

En lång dag är nu till ända...

Söndag, latdag, slödag

Ska iväg och hämta pizza alldeles strax. Är hos mamma och pappa.
Igår kom Maria på middag till oss, pigan var vaken ett tag men somnade vid nio, tror jag det var. Hade ju förhoppningen att hon skulle sova lite längre, men nej då, klockan fem var hon pigg och alert och det var bara att kliva upp trots att jag bara sovit sisådär tre timmar. Att säga att jag var trött är ett grovt understatement. Vid elva var hon trött och sov en och en halv timme och då passade jag på att sova med. Men ingen träning blir det idag, är alldeles för trött kroppsligt för det. Men en vilodag ska man ju ha!
Joggade igår, eller det blev jogg/promenad men det var skönt. Tog det relativt lugnt eftersom jag är rädd för skador. Vi ska springa tjejmilen nästa år (jag, Sussie, Lena och Katti) så det är bara att sätta igång att träna.Nog för att ett år är länge, men jag är ju som sagt out of shape så det skriker om det. Det ska verkligen bli kul och vi har bokat hotellrum och kommer att ha en riktig tjejhelg i Stockholm!
Nu kallar pizzan och vi ska åka och hämta dem.

Min nya polare

Isländare och allt.